Hoppa till innehåll

Några reflektioner om Corona och ramadan

Det är först när man förlorat något som man inser hur viktigt det har varit för en. Coronakrisen har gjort att vi inom min församling som i de flesta andra församlingar, kyrkor och moskéer inte kan träffas på samma sätt som före krisen. En fredag utan fredagsbön känns knappt som en fredag och hela tillvaron blir känns annorlunda. En söndag utan att behöva skjutsa barnen till ”söndagsskolan” känns inte heller riktigt som en söndag. Man saknar gemenskapen och att bara träffa vänner och bekanta i samband med olika aktiviteter i församlingen. Så på ett sätt kommer vi nog uppskatta allt detta mer när vi en gång är tillbaka i det normala. 

Vi muslimer befinner oss just nu i fastemånaden ramadan (avslutas idag 23 maj) så det blir extra påtagligt med restriktioner vad gäller träffar då vi annars brukar träffas extra ofta och då sammanhållningen och sociala aktiviteter är en viktig del av ramadan. Till exempel brukar vi ofta bryta fastan tillsammans vid solnedgången och det brukar oftast bli fantastiska ”knytkalas” med umgänge och gemensamma böner, men allt sådant är inställt denna ramadan så det känns naturligtvis lite tomt. Det här att man lär sig uppskatta det man har är också en av många dimensioner som man fokuserar på under fastemånaden ramadan.

Det är först när du är riktigt hungrig som du inser hur gott det vore med en enkel bit bröd och det är först när du inte fått något kaffe på hela dan som du kan förnimma en stark kaffelukt på långt håll när en kollega går förbi med kaffekoppen i handen. För att inte tala om att man inser hur värdefullt det är med vatten och att man lär sig uppskatta det som bästa dryck. En hungrig mage har också lättare att förstå hur mindre välställda kan ha det och man blir därmed också mer givmild. Det är en annan dimension av ramadan – att hjälpa behövande. Både Corona och ramadan lär oss att vi människor behöver varandra och att det är viktigt att vara solidarisk. Och sist men inte minst lär vi oss genom dessa att uppskatta de oräkneliga Guds gåvor som vi har att vara tacksamma för och som vi människor så lätt glömmer bort och tar för givna.

En hadith (återgivelserna av profetens uttalanden och handlingar kallas för hadith) lyder ungefär så här: ”Den som vaknar med sin familj i trygghet, med hälsan i behåll och med mat och dryck för den dagen – det är som att hen äger hela världen.” Några andra egenskaper som vi får chans att träna på under ramadan är tålamod och självkontroll. Från medierna bombarderas vi med dystra nyheter och olika skräckscenarier målas upp – ovissheten är många gånger värst i dessa sammanhang och då har man nytta av att ha tränat på tålamod och självkontroll.

I brist på fysiska gudstjänster försöker vi i min församling som på många andra håll använda digitala lösningar och det är många gånger inte så dumt men vi har också blivit uppmanade av våra religiösa ledare att fokusera på att utföra böner hemma och tillsammans med familjen och det har vi faktiskt fortfarande möjlighet att göra. Vi kanske kan se det som en möjlighet att vara mer tillsammans och närvarande med familjen. 

I Koranen står ungefär följande formulering på ett ställe – ”Ni ogillar något men det kan vara bra för er medan ni kanske gillar något men det kan visa sig vara dåligt för er. Gud vet bäst medan ni inte vet.”

Ett svenskt ordspråk lyder ”inget ont som inte har något gott med sig” och vi inser troligtvis att även Coronakrisen har fört med sig vissa bra saker, till exempel att vi lärt oss uppskatta saker som vi tagit för givna före pandemin. Ett annat exempel är ökad solidaritet med andra som bland annat yttrat sig genom att folk och civilsamhället har organiserat sig för att hjälpa äldre och andra som tillhör någon riskgrupp genom att till exempel handla mat och mediciner åt dem. En annan sak som kanske inte enbart är relaterad till Corona men som har tydligt visat sig i dessa tider är att många är ensamma och oroliga och behöver egentligen en medmänniska att prata med. Där har kyrkor, församlingar och andra ideella krafter gjort en viktig insats under Coronatiden men låt oss hoppas att vi alla kan fortsätta vara medmänniskor även efter Corona.

Allt gott och frid vare med er!

Salmir Nasic

Vi delar tankar och reflektioner med anledning av coronautbrottet. Har du funderingar som du vill dela med dig av? Hör av dig till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: