Jord att älska!

Diakonibloggen delar idag en text av Stefan Edman, biolog, krönikör och föreläsare. Texten har tidigare i år varit publicerad i tidningen Paxat, Värnamo pastorats församlingstidning.

Det är härligt att nojsa med treåriga Olivia. Farfar blir som barn på nytt. Men mitt i leken händer det att jag stannar upp och funderar över hur världen månde se ut när denna lilla dam börjar få barnbarn, så där kring år 2060. Mycket tyder på att folkmängden vid det laget har stabiliserats på nivån tio, elva miljarder. I bästa fall har även klyftorna mellan rika och fattiga minskat. Men för att alla människor då ska kunna njuta samma materiella standard som vi européer idag tar för självklar skulle världsekonomin sannolikt behöva mångdubblas. Tillväxt behövs, främst för att ge rent vatten åt de två miljarder som ännu saknar både det och en hygienisk toalett. Och för att producera elektricitet åt de två miljarder som ännu inte kan sätta in matvaror i kylskåp och tvingas tända osande osunda oljelampor när mörkret fallit.  Mycket bra är på gång – fler får äta och dricka, färre spädbarn och unga mammor dör, tropiska sjukdomar pressas tillbaka, medellivslängden ökar, fler går i skolan än någonsin förr.

Problemet är ju att vi i världens medelklass också vill fortsätta klättra materiellt, trots att vi redan i snitt har det mest bekväma liv som någon generation i mänskligheten njutit. Det är denna tillväxt planeten inte kommer att tåla; redan nu slår den tillbaka med klimatförändringar och utarmade hav och jordar. ”Vad ska de redan rika ha sin ökade rikedom till?”, frågar sig den brittiske ekonomiprofessorn Richard Layard  i ”Happiness”, en bok om lycka, ekonomi och hållbar utveckling. Bra fråga! Och den norske trubaduren Ole Paus har hittat en fyndig formulering: ”Vi har allt, men det är också allt vi har”. Bra rannsakan för dem av oss som är välmående medelklassvenskar. Vi lever nu, med forskarnas ord, i antropocen, människans tidsålder. För första gången i historien har vår art makt att störta allt i gruset. Men, och det är minst lika viktigt:  För första gången skulle vi istället kunna bygga den bästa av världar!

Hoppet står bland annat till den nya skonsamma och effektiva tekniken som hjälper oss att skapa ett gott liv för alla – med mindre naturresurser och mindre skador på klimat, mark, vatten och hälsa. Forskningen kan dock visa att detta inte räcker hela vägen fram: Det krävs dessutom en betydligt smartare och varsammare livsstil i vardagen hos oss som redan mycket har: Färre köp av prylar och istället fokus på konsumtion av kultur, gemenskap, naturupplevelser. Klokare matvanor, mindre utrikesflygande. En varsammare levnad, helt enkelt.

Detta är den ofta försummade innersidan av klimat- och miljökampen. ”Själens” omställning! Vilket ju på kristet språk kallas att vända om och inse: Vi är älskade och duger som vi är, utan att behöva bekräfta oss med fet plånbok, status och materiellt överdåd. Jesus är vår läromästare, han förstår också våra svagheter, förlåter och ger hopp. Detta budskap, i Jesu efterföljd är helt unik – och den kristna församlingens bästa gren i hållbarhetsarbetet (samtidigt som vi givetvis måste leva som vi lär!)

Vi får också hämta kraft och livslust ur skapelsens skönhet och sinnrikedom – lövsångaren, daggmasken, nattviolen, vattenmolekylen. Över att vi bär oceanernas vatten i vårt blod, att våra kroppar är formade av stjärnstoft. Lovsång kallas det på kyrkans språk. Förundran som föder förståelse och förnöjsamhet. Som får oss att vörda och vårda. Detta kan församlingen också odla och sprida i lokalsamhället.

Vänner, låt våra gudstjänster ge rum åt allt detta! Stärk församlingen som en kärleksfull och generös mötesplats för troende och tvivlare av alla de slag. En plats där vi övar förnöjsamhet och hjälper varandra att med glädje stå emot köphysteri och prylstress. Där vi skapar framtid i vårt kvarter, vår kommun.

”Hoppet har två vackra döttrar i världen, Förnuftet och Modet. Förnuft, så att det som inte bör ske inte sker, och mod så att det som bör ske kan ske” (Augustinus, kyrkofader, 300-talet)

 Stefan Edman

Bild hämtad från Stefan Edmans hemsida.

Temat är klimat och miljö och vi ger utrymme för olika tankar om att ta hand om skapelsen och ta vara på våra resurser. Vill du dela funderingar och reflektioner? Hör av dig till diakoni.se@gmail.com. Vi väntar på dina tankar! /Karin & Lotta

En reaktion på ”Jord att älska!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.