Vilken kyrka vill vi vara?

Diakonibloggen har läst den nyutkomna boken Diakonins kyrka, teologi, kön och omsorgens utmattning av Ninna Edgardh, Verbum 2019. Recensionen är även publicerad i Kyrkans tidning.

Syftet med Ninna Edgardhs nya bok Diakonins kyrka är att uppmuntra till en diskussion om hur Svenska kyrkan bör forma en strategi för att bli en teologiskt motiverad och trovärdig omsorgskyrka. Författaren Ninna Edgardh är professor i kyrkovetenskap, särskilt diakonivetenskap, vid Uppsala universitet och kopplar i boken ihop mångårig forskning med praktik.

Den första delen av boken handlar om diakoni och välfärd i Europa, och Edgardh drar paralleller mellan diakonatets utveckling och samhällets utveckling när det gäller synen på omsorgsarbete. Hon skriver: ”De utmaningar som möter kyrkorna i dag har i hög grad att göra med ett europeiskt samhälle på väg att förändra praktiker och värderingar som rör kön, sexualitet och familj.” Det finns en nedvärdering av och en underordning associerad med kvinnor och omsorg. Detta har präglat den hierarkiska synen som till viss del även påverkar tankar omkring det treledade ämbetet.

I del två reflekterar författaren kring Svenska kyrkan som en diakonal kyrka. Det diakonala arbetet lägger på många sätt grunden för medlemmarnas bild av vad en kyrka är, menar hon. Ändå är det diakonala uppdraget sällan synligt i styrning och ledning och har få mandat att förändra på högre nivå. En underrubrik i boken har till exempel titeln ”Diakonatet som underordnat ämbete”. Edgardh citerar kyrkoordningen som säger att vigningarna till biskop, präst och diakon är ”likvärdiga uttryck för evangeliets fullhet och kyrkans sändning utifrån evangeliet”. Hon jämför med biskopsbrevet om diakoni som konstaterar att det finns en ”oklarhet kring diakonins plats och roll inom det kyrkliga ämbetets ram i det moderna samhället”. Hennes analys leder till oro för att en diakonalt präglad kyrka – en omsorgskyrka – blir kvinnligt kodad. I ljuset av den historiska kontexten kring diakoni, kyrka och kön, som lyfts i del ett, riskerar diakoni därmed till att bli reducerad till ett behov och inte till teologiskt motiverad kyrka.

I den avslutande delen söker Edgardh svar på ”hur en diakonal teologi kan utformas, som ger en plattform för kristna kyrkor att både försvara kvinnors människovärde, stå upp för samhällets mest utsatta grupper och värna omsorgen som en del av det mänskliga livet”. Ett av svaren är att vi behöver se diakoni som en del av det grundläggande uppdraget att vara kyrka, något som var tydligt redan i den tidiga kristna gemenskapen.

Jag hoppas att denna bok blir en grundbok inom de profilerade kyrkliga utbildningarna och diskuteras  på kommande diakon-, präst- och medarbetarmöten i våra stift. Den ställer adekvata frågor om hur vi kan vara trovärdiga kristna i den komplexa miljö som vi befinner oss i. Det handlar om en trovärdig kyrkosyn. I grund och botten en fråga om vilken kyrka vi vill vara.

Karin Ahlqvist

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.