#fairplay

På Diakonibloggen har vi skrivit om flyktingar tidigare, men som läget är nu kan vi helt enkelt inte låta bli att lyfta situationen igen, denna gång med fokus på alla ensamkommande barn och ungdomar som lever under enorm press i väntan på eventuell avvisning och återresa. Maila gärna tankar och berättelser till diakoni.se@gmail.com. /Karin och Lotta

Vi delar idag ett upprop från idrottssverige. I slutet av december hade 118 idrottsprofiler och 220 föreningar skrivit under uppropet #fairplay:

”Idrottssverige tar ställning.

#vistårinteut och 41 kända idrottsprofiler uppmanar idrottare på alla nivåer – lag, föreningar och enskilda – att ta ställning. Vem vill du vara?

ÄR DETTA FAIR PLAY?

Riksidrottsförbundet och LO har ett pågående samarbete för att visa på hur idrotten kan bidra och tydliggöra idrottsrörelsens engagemang när det gäller mänskliga rättigheter och schyssta villkor. På alla nivåer inom den svenska idrottsrörelsen, från yngsta ungdomslag till landslag, pratar vi mycket om ”fair play” det vill säga ärligt och rent spel. Utifrån ovanstående vill vi höja våra röster och säga:

Vi tycker att den inhumana behandlingen av ensamkommande varken är schysst eller bygger på fair play.

När den nya lagen beslutades om sommaren 2016 var det meningen att ensamkommande barn och unga skulle undantas de hårda reglerna. Riksdagen var i stort sett enig om detta. Men utifrån att ensamkommande fått vänta flera år på sina asylbeslut har de hunnit fylla 18 år eller blivit uppskrivna i ålder och helt plötsligt ändras spelets regler under pågående match. Så kan man ju inte göra. Det är så långt ifrån rent spel och schyssta villkor man kan komma. Att det dessutom handlar om ungdomar som ofta bär på trauman eller varit med om många hemska saker under sin flykt på väg till trygghet gör att hela frågan hamnar ännu längre ifrån det vi svenskar normalt är vana vid: fair play och schyssta villkor.

Att låta en ungdom som kommer själv till Sverige och har hemska upplevelser med sig få vänta i flera år utan att veta vad som ska hända framåt i livet är som vi ser det inhumant. Ungdomarna har under dessa år gjort allt de kunnat för att hantera situationen och många har kämpat med sin skolgång, lärt sig mycket bra svenska och fått ett nätverk. När de sedan fyller 18 år eller får sin ålder höjd tvingas de flytta från sin kommun till ett av Migrationsverkets stora boende för flyktingar som väntar på beslut. De tappar den lilla trygghet de byggt upp under denna långa tid och blir återigen ensamma. Är det schysst att låta ungdomar bo med vuxna på stora boenden där alla är frustrerade och där de kan bli utsatta för olika saker? Är det schysst att låta ungdomar vänta flera år på sina beslut? Är det schysst att efter att ha behandlat dem så här slänga ut dem igen i ny otrygghet och ovisshet?

VI tycker att de ska få stanna och bidra till att bygga upp vårt land. Bland dessa ungdomar som kämpat så länge för sitt liv nu finns kanske blivande landslagsspelare, blivande VD:ar för något stort företag eller kanske någon blivande riksdagsledamot.

Stoppa utvisningarna NU!

Låt ALLA de ensamkommande unga stanna som kom innan reglerna ändrades sommaren 2016!”

Läs gärna mer här

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.