Diakonibloggen

socialt och medialt fokus på diakoni i Svenska kyrkan

Pain in the ass

”Att vara diakon är att vara ett pain in the ass”. Så hade jag sagt på min antagningskonferens, blev jag nyligen påmind om. Jag håller fortfarande med. Pain in the ass, sten i skon, nagel i ögat och andra ganska otrevliga beskrivningar, men det är vårt uppdrag!

Som diakonstudent var jag väldigt upptagen av tanken om den profetiska diakonin och startade bland annat ett facebookbaserat nätverk av diakoner, för att lättare kunna samlas kring frågor vi känner måste upp på agendan. Klart jag vill hjälpa den enskilda människan, men tänk att kunna förändra ett helt samhälle. Någonstans var det drömmen.

Nyligen ställde jag frågan på forumet vad som hindrar oss från att vara profetiska. Svaren jag fick var exempel på sätt där mina kollegor varit en profetisk röst i samhället där de verkar. Kanske inte direkt politiskt påverkansarbete på statsnivå, men är det verkligen det optimala?

jobbselfieVi kan jämföra med konsumentmakt, tycker vi att något saknas i vår lokala mataffär så påpekar vi detta för handlaren. Det kan handla om att vi vill kunna köpa rättvisemärkt te, de i sin tur tar in detta, i alla fall om flera påpekar att detta saknas (jag har hört att om minst tre personer efterfrågar något så tar de in det). Om flera affärer får detta påpekande så kanske till och med butiken väljer att ta fram fairtrade-te i sitt eget märke. Konsumenten har makten att välja och välja bort vad den handlar och att få handlaren att ta in nya produkter, för att de är efterfrågade.

Vi som diakoner måste påpeka när systemet felar, och ju fler av oss som gör det desto troligare är det att det når fram. Och då inte bara i vårt sammanhang, utan även längre upp i maktens rum.

Det är genom små steg som en rörelse av förändringar kan ta fart. Goda exempel smittar av sig. Den profetiska rösten når inte alltid fram i form av namnunderskrifter i ett dokument. Men med många små handlingar förändras samhället åt rätt håll.

Att vara profetisk, att höja sin röst eller att vara ett pain in the ass är inte alltid det lättaste, men det är först när utsattheten får en röst som förändring kan ske. Självklart finns det mycket vi själva kan göra för de människor som vi möter, men vi måste jobba på flera håll för att komma vidare.

För att ta ett exempel ur min vardag som diakon. Jag får ett samtal från en lärare som jobbar med ensamkommande flyktingbarn. Hen har sett att flera av ungdomarna har dåligt med kläder för vintern och att vissa stannar hemma från skolan för att de fryser. Hen ber om stöd till klädinköp och berättar att hen hört att vi brukar dela ut presentkort till den lokala secondhandbutiken. Vi ställer såklart upp säger jag, men först vill jag höra med dem som faktiskt är ansvariga för att dessa ungdomar får sina behov uppfyllda. Jag hör av mig till samordnaren för boendena och till överförmyndaren i kommunen och hör mig för, påminner om deras uppdrag och uppmärksammar dem på att det finns ett problem. Sedan kommer vi överens om att de ungdomar, vars gode män faktiskt inte riktigt skött sitt uppdrag och sett till att ungdomarna inte spenderat alla pengar på annat och därför inte har pengar kvar till kläder, dem hjälper vi med presentort.

För att använda den metafor min man använde när vi pratade om att ge pengar till tiggande eu-migranter – vi måste ge hjärt- och lungräddning under tiden som vi väntar på ambulansen. Att se till att romer inte blir diskriminerade i sina hemländer utan har lika möjlighet till utbildning, arbete och ägande är det långsiktiga målet, men under tiden är resorna till Sverige det som krävs för deras överlevnad.

På samma sätt är det självklart att vi ska hjälpa människor som faller mellan stolarna – eller som inte ens har rätt till hjälp enligt systemet – men vi måste också uppmärksamma människor med makt om att dessa människor finns. Det ena kan aldrig utesluta det andra utan det går hand i hand.

Vi vill leva Guds rike på jorden, men Guds rike är inte ett samhälle där några få mäktiga personer sitter i Stockholm och bestämmer. Guds rike är där varje god handling är. Guds rike är där människor blir sedda och respekterade. Förändring sker med små steg, och i varje rättfärdig handling skapas Guds rike på jorden.

Lisa Lottadotter Gerenmark,

diakon i Vårgårda pastorat, Skara stift

Temat denna gång handlar om att utmana strukturer, uppmärksamma orättvisor och ge röst åt utsattheten. Dela gärna dina tankar om profetisk diakoni och/eller att protestera mot sociala orättvisor, i en kommentar eller via mail, diakoni.se@gmail.com.

4 comments on “Pain in the ass

  1. Lohla-Marie De Bie
    december 11, 2016

    Fler borde leva efter detta och tänka just så! Dina ord ger hopp för mänskligheten, omsorgen och kärleken!

  2. vivenius
    december 11, 2016

    Reblogga detta på Vivenius's Blog.

  3. Camilla Flodberg
    december 12, 2016

    Bra exempel! Vi behöver inte göra profetisk diakoni svårare än det är… jag gillar bilden av ambulansen och hjärt- lungräddning, skulle den profetiska diakonin då kunna vara så enkel som att ta telefonen och ringa ambulansen?!

  4. Pingback: Visselblåsare, debattörer, den som för någons talan, pain in the ass… | Diakonibloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on december 11, 2016 by in profetisk diakoni and tagged , , .
Luciadagen med löfte om #ljus #svenskakyrkan I förlängningen av #metoo publiceras idag uppropet #vardeljus utifrån medarbetares berättelser i Svenska kyrkans kontext. Vi vill informera/påminna om att det i varje stift finns kontaktpersoner just för frågor om sexuella övergrepp. Idag börjar vi nytt tema på diakonibloggen.com, om ensamkommande flyktingbarn. #vistårinteut #ensamkommande Bibelberättelsen om fem bröd och två fiskar. Foto: Anneli Diskerud Morken

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: