Diakonibloggen

socialt och medialt fokus på diakoni i Svenska kyrkan

”Vi är så tacksamma!”

TranJag träffar Hung i familjens villa en vintrig dag i vårt lugna bostadsområde. Över en kopp te ställer jag frågor och han berättar sin historia om vägen från livet i Vietnam till en tillvaro i Sverige. Hung jobbar sen många år inom industrin och hans fru Thuy driver sen fem år tillbaka en restaurang. Sönerna är vuxna och har flyttat hemifrån – den ene studerar media och datateknik, den andre är färdig byggingenjör och har ett arbete som det.

Hung kom till Sverige 1984. Hans bror kom som båtflykting i början av 80-talet. Brodern var då under 18 och han fick bo i en svensk familj. Han lämnade ett Vietnam som styrdes kommunistiskt sedan inbördeskrigets slut 1975. Före kriget var Sydvietnam demokratiskt. Hungs familj bodde i Sydvietnam och fadern var militär och stred för den sydvietnamesiska sidan. När de nordvietnamesiska kommunisterna fick makten i hela landet förtrycktes de som stridit för Sydvietnam. Hung och hans syskon skulle inte ha någon framtid i Vietnam.

Att fly från Vietnam var ett farligt och påfrestande företag. Båtflyktingarna hamnade i flyktingläger i till exempel Malaysia, Thailand, Filippinerna eller Hong Kong och därifrån fick de hjälp genom olika biståndsorganisationer att ta sig vidare till olika delar av världen. Idag finns flera miljoner vietnameser spridda över världen, många i Europa och USA. I Sverige finns tio till femton tusen enligt Hung. Också han försökte att fly vid ett tillfälle. Han hade köpt sig en båtplats men blev stoppad av polis. Han kunde köpa sig fri från straff.

Modern i den svenska familj som Hungs bror fick bo hos arbetade inom socialtjänsten och med hennes hjälp kunde Hung, hans föräldrar och hemmaboende syskon komma till Sverige. För deras del blev det en flygresa istället för den vådliga färden över havet. Efter några år kunde också de äldre syskon som var gifta komma till Sverige så nu finns hela Hungs familj i Sverige. Fadern är död, men hans mor bor fortfarande kvar i familjens första lägenhet.

När Hung och delar av familjen kom 1984 bodde de några veckor på flyktingförläggning i Flen, men ganska snart fick de tag i en lägenhet. Hung läste SFI (svenska för invandrare) i sex månader. Ganska tidigt fick han arbete inom industrin. Senare studerade han ett par år på Komvux. Sin fru Thuy träffade han i Danmark. Hon är också vietnames och de träffades genom sina föräldrar som var bekanta med varandra. Thuy lämnade Danmark och de båda gifte sig i Sverige 1990.

På frågan om hur det var att komma till Sverige och ta sig in i samhället svarar Hung att människor var snälla, vänliga och hjälpsamma. Det som var jobbigt i början var det kalla klimatet – när han kom i april -84 var det fortfarande snö på marken. Han är glad för att han så snabbt kunde läsa SFI. ”Språket är jätteviktigt! En nyckel till framgång,” poängterar han. Han tycker dock att svenska har varit ett svårt språk att lära sig. Idag känner han sig som både vietnames och svensk, ungefär 50/50, Han tror att deras pojkar också känner sig som vietnameser delvis, men övervägande svenska då de är födda här.

Jag undrar om han längtar tillbaka ibland. Han säger att hemlandet finns där i hjärtat, men så länge det kommunistiska styret kvarstår kan han aldrig tänka sig att flytta tillbaka. Landet har dålig ekonomi och han tror att det är en tidsfråga innan kommunismen faller, inte minst genom att folket tack vare internet får mer kunskap om hur andra lever i frihet och demokrati. Familjen har släktingar och bekanta kvar i Vietnam och många har det svårt. Hung säger att hans liv hade sett helt annorlunda ut om han inte lämnat Vietnam. ”Vi känner stor tacksamhet över att ha kommit till Sverige” sammanfattar han.

Efter vårt samtal tänker jag på vilken naturlig del av det svenska samhället Hung och hans familj sedan många år är. De möttes av vänlighet och hjälpsamhet. De kom med tacksamhet, motivation att integreras, vilja att lära sig språket, att arbeta och skapa egen försörjning. Jag är övertygad om att människor som kommer till Sverige idag drivs av samma vilja och önskan efter att ha fått en ny chans i livet. Jag är också övertygad om att vi som redan lever i detta land genom vårt bemötande, vår attityd och våra handlingar är med och formar förutsättningarna för hur våra nyanlända medmänniskor finner sin väg in i samhället.

/Lotta, diakonibloggen

Vi fokuserar på flyktingar – möten och berättelser. Vill du dela erfarenheter? Skriv en kommentar eller maila till diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on januari 15, 2016 by in flyktingar, Integration and tagged , , , , .

@diakoniblogg

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: