Diakonibloggen

socialt och medialt fokus på diakoni i Svenska kyrkan

Förlåta och bevara sitt hjärta

IMG_8575Sommartid innebär för många mer tid för läsning. Under sommaren delar vi på diakonibloggen några bokrecensioner. Här kommer den fjärde:

Denna lilla nätta bok på 77 sidor ser lätt och snabbläst ut. Skenet bedrar dock. Varje ord väger tungt och varje mening är värd att stanna upp vid så särskilt snabbläst är den inte.

I boken Förlåta och bevara sitt hjärta (Libris, 2015) skriver Margareta Melin om sina tankar kring förlåtelse, att förlåta och bli förlåten. Hon påminner oss inledningsvis om att ordet förlåta på gammelsvenska betyder att lämna och att vi förr kunde be Gud om att inte förlåta oss, det vill säga överge oss. Att förlåta är att lämna och gå vidare. Lämna det som slukar energi och får oss att känna svårmod för att släppa in ljus och värme i vårt liv istället. Det handlar inte om att vilja möta och vara tillsammans med den eller det som gjort oss så illa utan att släppa och gå vidare.

Margareta tar upp sådant som vi ofta stannar upp vid; att vi måste förlåta först innan vi själva kan bli förlåtna, kärleken till våra fiender, att förlåta sig själv och möta sig själv med kärlek, att lägga skuld på andra och att själv bli syndabock och att sanningen ska göra er fria.

I den andra delen av boken berättar Margareta om att arbeta med människor som varit utsatta för misshandel och övergrepp och som ofta lägger på sig en skuld som inte är deras. Hur är det då att förlåta? Och hur är det att förlåta när man är förföljd under andra världskriget? Margareta skriver om boken Samtal med änglar, som handlar om fyra vänner, varav tre är judar i Budapest 1943-1944. De upplever att de får kontakt med änglar och skriver ner det som de får till sig från samtalen med änglar och vad det gör med dem i den hemska situation de lever i. Det märks tydligt att den här boken betytt mycket för Margareta själv och hon har också mött en av författarna. Avslutningsvis skriver hon om Dietrich Boenhoffer, teolog och motståndsman i nazityskland under andra världskriget, om hans tillit till Gud trots rådande omständigheter.

IMG_8577Jag tycker att bokens första del är något som alla borde läsa och ta till sig. Att förlåta och gå vidare är att ta vara på livet, att inte låta det mörka ta överhanden. Att se sig själv i vitögat, se sina egna brister och förlåta sig själv, är nyckeln till att förlåta andra. Det kan bara föda gott. Min personliga favorit i boken är Dröm om paradiset– en dikt om att paradiset måste vara där allt som är jag, det goda och det onda innesluts och omfamnas, där jag kan vara den jag är utan att gömma eller skämmas. Bokens andra del handlar tydligt om en viktig del i Margaretas liv och det följer inte riktigt den röda tråden men berör ändå.

Sara Carlsson, diakon i Jönköping, Sofia församling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on augusti 1, 2015 by in Bokrecension and tagged , , .

@diakoniblogg

  • RT @svenskakyrkan: Gud, i din händer vilar jag i tro, vilar i din värme och din ro. Varje brustet hjärta, varje skadad själ famnar du i nåd… 2 hours ago

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: