Diakonibloggen

socialt och medialt fokus på diakoni i Svenska kyrkan

Som en människa

Det hände ganska nyss faktiskt. Något förändrades. Innan dess hade jag känt mig säker på min sak. – Jag skulle aldrig ge pengar till en tiggare på stan.

Skärmavbild 2014-10-09 kl. 19.35.33Det var mitt ställningstagande som göteborgare och jag kunde försvara mig ganska bra tyckte jag. För när man ger pengar till en vilt främmande människa på stan har man ju ingen aning om vad den pengen gör med personen i fråga. Går den till alkohol? Eller till droger? Eller kanske till någon form av maktfullkomlig ledare som organiserar tiggeri för egen vinning? Jag var ganska säker på att pengar kunde stjälpa lika mycket som det kunde hjälpa.

Så jag gick förbi. Alltid.

Men så hände det något. Jag tror det hade med min människosyn att göra. Min syn. På människan. Bokstavligt talat alltså. Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag såg plötsligt något sitta där på asfalten. En människa. En verklig människa. En ganska jobbig upptäckt. Skrämmande på något sätt.

Det var skrämmande för jag förstod att jag hade sett något annat innan. Det var inte en människa jag hade sett. Det var ett fenomen i tiden. En EU-migrant. Ett samhällsproblem. Ja.

En tiggare.

Men en människa är något annat än en tiggare. En människa är en fantastisk och unik levande varelse. En människa är en storartad berättelse. En strävan efter överlevnad, ansvar och kärlek. För sig själv och för sina nära och kära. Jag förstod plötsligt något. Om denna människa, denna berättelse, just nu sitter med sitt ansikte i höjd med mina knän och ber om pengar, då är det mitt ansvar att som medmänniska förklara berättelsen giltig på något sätt. Jag har inte rätt att bara ignorera och gå förbi. I alla fall inte alltid. Som om jag vore någon form av konsekvent förälder som minsann inte ger efter för sitt barns tjatande.

Men det är ganska smidigt att liksom degradera människor ibland. Eller kanske till och med avhumanisera till viss del. Har du tänkt på det? Det ger en bra möjlighet att ställa sig själv på avstånd och göra människan till ett samhällsfenomen. Men ett människoliv är något annat. Det är något heligt och okränkbart. Något vildvuxet och ogreppbart. En gnista av liv och en dörr till evigheten.

Så, tack! Du som varje dag sitter där mellan Nordstans busshållplats och Nils Ericssonterminalen. Tack för att du öppnar mina ögon varenda gång jag ser dig. Du ser ut som en mamma. Du kunde ha varit min mamma. Så är det i livets lotteri. Jag vet det. Så jag skall ge till dig så ofta jag kan. Jag skall be för dig och din familj. Men framförallt skall jag se på dig.

Som en människa. Inget annat.

Peter Svärdsmyr

EU-migranternas närvaro i vår omedelbara närhet väcker reaktioner. Dela gärna dina tankar och synpunkter i en kommentar eller skriv ett mail till diakoni.se@gmail.com. /Karin och Lotta

9 comments on “Som en människa

  1. Torbjörn Wetterö
    oktober 15, 2014

    Två tiggare slogs i en svensk stad. Polisen grep. Hos den unga kvinnan hittas en mycket stor summa pengar över 50.000:- skr!?!? Se upp det är inte bara fattigare tiggare – det finns andra och sinkna krafter!

    • diakonibloggen
      oktober 17, 2014

      Hej Torbjörn! Det finns säkert individer som drivs av mer än att klara den egna försörjningen och som har onda avsikter. Det finns dock inga belägg för att tiggarna vi möter på våra gator generellt skulle vara organiserade i något kriminellt nätverk, verkligen inte. Det handlar om människor som lever i mycket utsatta situationer, både i sitt hemland och här. I vårt nästa inlägg informerar Stockholms Stadsmission om sådant som är värt att veta om tiggeri. Önskar att vi ska vara frimodiga i vår empati och omtanke om våra medmänniskor. /Lotta, diakonibloggen

  2. Helena Ask
    oktober 16, 2014

    Underbart och träffande beskrivet det jag också känner!
    Vi får inte bli så hårdhudade att vi glömmer MÄNNISKAN! Helt rätt.Tack!

  3. Pingback: Som en människa | Hjärta till Hjärta

  4. gustav
    oktober 17, 2014

    tycker oxå att man bör ge. kanske helst till en specifik som man kan följa lite.

    men jag blir fortfarande upprörd av att se det ökade tiggeriet. det känns så bakvänt. hoppas att makthavarna sätter press på riktigt snart, så att bidragen kommer loss och särbehandlingen minskar i dessa imigranters länder…

  5. Peter
    oktober 18, 2014

    Tack för all respons!

    Jag tänker också lite som Gustav. Man känner sig maktlös och frustrerad över hela situationen och önskar verkligen att makthavare på alla nivåer börjar engagera sig på allvar snart. Mycket görs ju redan men det mesta är privata och ideella initiativ. Fick en länk till en sida av en vän på Facebook. Jag tycker den gav en väldigt kompetent bild av situationen, åtminstone i Stockholm. Här är den:

    http://www.stadsmissionen.se/Socialverksamhet/Nyhetsarkiv-Social-verksamhet/Vart-att-veta-om-tiggeri/

    Vet att det finns många som likt Torbjörn tvivlar på att ge med anledning av risken att pengen hamnar i organiserad brottslighet. Men även om risken finns att ett fåtal missbrukar folks gåvor är intäkterna för människor som tigger extremt små och i princip omöjligt att göra något mer organiserat av. Det är viktigt att tänka när man möter den där människan som med största sannolikhet bara är i desperat behov av hjälp att hjälpa sin familj.

    Allt gott
    /Peter Svärdsmyr

  6. Pingback: Det finns inga enkla svar | Diakonibloggen

  7. Pingback: Att bli till! | Diakonibloggen

  8. Pingback: Flyktingen i mig | Diakonibloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on oktober 15, 2014 by in EU-migration and tagged , , , .
Idag börjar vi nytt tema på diakonibloggen.com, om ensamkommande flyktingbarn. #vistårinteut #ensamkommande Bibelberättelsen om fem bröd och två fiskar. Foto: Anneli Diskerud Morken Berörda av ett starkt möte - bön om asyl.🙏 Vi skriver snart mer på diakonibloggen. #vistårinteut Bamse o @dunkels vilken kombo o tack alla medverkande idag "tryggare kan ingen vara" #tryggare17 #svenskakyrkan

@diakoniblogg

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: