När vi ställde en fråga i början av augusti om vad diakonins prioriteringar bör vara framöver fick vi flera olika svar. Till exempel skrev Fredrik Modeus om sin syn på diakoni. Flera svar handlade om romernas situation i Sverige och flera gästbloggare lyfte temat EU-migranter. Läs gärna Per-Ivar Östmanns eller Kristina Hellkvists inlägg
Vi sitter i bilen på väg upp till Linköping för ett möte. Vi stannar till för en kopp kaffe i ett avlägset samhälle. Vi hittar en sliten konsumbutik och hoppas kunna köpa fika. Utanför butiken möts vi av en man i slitna kläder med en skylt vid sidan om sig – God bless! En syn som blivit allt vanligare och vanligare i Sverige idag. Diskussioner kring matborden, fikaborden, på arbetsplatser och i skolan går höga. Mitt resesällskap rotade i sin ficka och hittade en tia som han la ned i muggen framför mannen.
Reaktionerna är blandade. Det kan handla om allt från – ”Vi måste ge dem jobb, vi måste skänka mer” till – ”Låt dem resa hem och låt respektive land ta hand om sina fattiga”. Oavsett åsikt är tiggeriet i Sverige en situation som vi bör belysa och lyfta fram. Vad kan vi göra – långsiktigt och kortsiktigt – för att ingen människa ska behöva tigga för sin överlevnad?
Karin och Lotta på diakonibloggen
EU-migranternas närvaro i vår omedelbara närhet väcker reaktioner. Dela gärna dina tankar och synpunkter i en kommentar eller skriv ett mail till diakoni.se@gmail.com.
Bilden är hämtad från Kyrkans Tidning
När vi var i Bryssel o besökte Eurodiaconia,ett gäng Diakoner för några veckor sedan väcktes denna fråga. Vi fick bla veta att i Rumänien får inte gravida Romska kvinnor inte föda på sjukhus.därmed får det nyfödda barnet inget personnummer,iblir alltså utan identitet är ingen…blir inte kallad till skolan…utan skola inget jobb osv.Utanförskapet börjar alltså redan vid födseln och så är det omöjligt att få ta del av samhällets skydd och service!!Det räcker för mej för att förstå att det är alldeles för enkelt att bara skicka hem dem.Eller att bara hjälpa på plats i Rumänien.EU parlamentariker Cecilia Wikström sa också att den svåra situationen för dessa s.k tiggare har blivit katastrofal när man som enda utväg tar sej ända upp till kalla Norden!Då har det gått långt.Jag har för vana att istället för pengar ge mat,frukt o bröd samt prata en stund.Jag gör det inte alltid. Ibland säger jag bara hej.jag skänker pengar via Svenska kyrkan internationellt o ska nog berätta det nästa gång jag jag möter en person som tigger.