Kyrkan och heteronormativiteten

sylvia_roskvist_redJag är stolt över att vara präst i en kyrka som viger samkönade par och som kämpar för människors rätt att älska den man vill. Med sorg såg jag på Uppdrag gransknings reportage ”bögbotarna”, där några försökte ”be bort” – eller som det sas i programmet: korrigera/bli av med/bota/hela – icke heterosexuell kärlek.

För några veckor sedan gick jag med högburet huvud i Jönköpings Prideparad under Qom ut festivalen, och tyckte att vi hade kommit långt i HBTQ-frågor, både i vår kyrka och i vårt samhälle. Men så tänkte jag om: varför ska vi behöva ha Pridefestivaler? Varför tillåter vi inte varandra att vara såsom vi är? Har vi inte kommit längre än så här? Är det vår heteronormativitet som finns så djupt rotad? Jag reagerar alltmer på den. Varför talar man i kyrkan om ”utlevd homosexualitet”? – Det finns ju ingen som talar om ”utlevd heterosexualitet”. I Uppdrag Granskning nämndes ”genuin homosexualitet” – det finns ju ingen som skulle säga ”genuin heterosexualitet”. Och så har vi det här med hänvisandet till skapelseordningen i HBTQ-frågor. Isbjörnar nämns ju inte någon av skapelseberättelserna. Men det finns ju ingen som säger att isbjörnar är naturvidriga…?

Nä, vi har nog rätt mycket att jobba på i kyrkan när det gäller HBTQ-frågor, och därför behöver vi fortsätta att gå i våra Prideparader och manifestera för människors rätt att älska en annan oavsett kön. HBTQ-sexualitet kan vi inte ”be bort”. Världshälsoorganisationen WHO menar att det är skadligt att försöka ändra detsamma. Vi kan inte korrigera om varandra. Ingen mår bra av att försöka gå emot sitt hjärta och försöka bli någon annan än de vi är. Ingen far väl av att försöka ”göra om sig” för att passa in i heteronormerna eller andra rådande normer.

Jag tror att endast genom att acceptera mig själv precis så som jag är kan jag må gott. När jag tillåter mig själv att vara just den jag är, då är jag också tolerant mot andra. Det finns MASSOR med arbete kvar för alla människors rätt att älska och kunna leva med den man vill. Jag tänker kämpa på. Gör du det med?

Sylvia Roskvist, präst i Svenska kyrkan Jönköping

 

Se gärna ärkebiskop Anders Wejryds kommentar till Uppdrag gransknings program.

 

 

15 reaktioner på ”Kyrkan och heteronormativiteten

  1. Sylvia, det kan väl inte vara en nyhet att synen på sammankönade äktenskap och homosexualitet skiljer sig åt inom SvK. Men när man accepterade samkönade vigslar, sa man ju uttryckligen att man skulle respektera de präster som inte ville viga samkönade. Men det var då, tydligen.
    Frågan är väl om SvK skat styras av tidsandan och sekulära kyrkopolitiker, eller av sin tro på Bibeln och Guds ord. Uppenbarligen ska iallafall alla ha samma åsikt, nästan som i det totalitära Nordkorea. Svenska kyrkor har ju högt till tak, men Svenska kyrkan har allt lägre i tak. Detta borde väl oroa svenska präster mer, än att det finns präster som håller Guds ord högt.

    1. Tack för synpunkter. En reflexion – för mig är väjningsrätten en sak, att inte vilja viga samkönade par, medan intentionen att ”bota” någon från en läggning något annat. Som jag tolkade det var det det senare som det handlade om. /Lotta på diakonibloggen

  2. ”Aldrig en prideparad för Stefan” ! En underbar befriande artikel i JP denna söndagsmorgon ! Alla borde läsa den ! Tack Yvonne Teiffel och Stefan Bomberg för den berättelsen

  3. Egentligen är det sorgligt att vi behöver parader, men så länge människor behandlas illa/diskrimineras p.g.a. sexuell läggning anser jag att vi behöver markera/manifestera på olika sätt. Prideparaden är ett sätt. Tror att Svenska Kyrkans närvaro var ett viktigt statement under Qom utfestivalen..

  4. Tack för artikeln, Nils!
    Ja, tystnadsplikten är absolut och det som sker i själavårdens rum bör stanna där. Dock kan det gå illa om präster kränker andra i ett själavårdande möte.

  5. Tack för era kommentarer!

    Marie, jag vill minnas att ord som ”bota, hela och korrigera” användes av präster i Uppdrag Granskning.

    Erik, vilken fruktansvärd historia i Kinna.

  6. Borde inte kyrkan försvara alla människors lika värde och rätt att slippa diskriminering? Enligt statistik från DO över anmälningar avsåg bara 2 % diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Dubbelt så många gällde diskriminering p.g.a. religion eller trosuppfattning. Den största gruppen var diskriminering p.g.a. av etnisk tillhörighet eller funktionsnedsättning. Och ser vi ut i världen, är diskriminering och förföljelse på grund av trosuppfattning långt mer omfattande än p.g.a. sexuell läggning. Är det inte lite slagsida här – är verkligen all form av diskriminering lika illa för svenska kyrkan?

  7. Naturligtvis bör kyrkan kämpa mot all form av diskriminering. Ingen form av kränkning är OK. Mitt blogginlägg lyfter endast HBTQ-frågor, eftersom det skrevs i samband med Uppdrag Gransknings program ”Bögbotarna”.

  8. Om du kastar en norm överbord så halar du samtidigt in en annan.
    Det normfria samhället finns inte. Och vips så finns den norm just du vill ha i din verklighet medan andra ser den som nåt som måste utmanas och bytas ut. Och så fortsätter det i all oändlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.