Diakonibloggen

socialt och medialt fokus på diakoni i Svenska kyrkan

Annars är man bara en liten lort

Du sitter i tv-soffan, uppkrupen framför Sagan om Ringen. Eller Avatar. En nästan vilken film som helst. Och när de goda reser sig upp, går samman mot ondskan, ser den i vitögat och går rakt mot de skräckinjagande orcherna eller de förtryckande kolonisatörerna från planeten Jorden, jublar du inombords. Ja! Äntligen! Vik inte ner er nu!

Men när det kryper närmare. När ondskan står utanför vår egen dörr – då händer något. Då identifierar vi oss inte längre med de modiga människorna på film. Då börjar vi leta efter utvägar för att slippa riskera ens en lillfingernagel.

IMG_6154Den 1 maj kommer flera hundra nazister till min stad. För att med vässade fanor, sköldar och hakkorsliknande symboler marschera gatan fram och skandera ”Stolt svensk nationalist” och ”Sverige åt svenskarna”. Jag har tappat räkningen på hur många som föreslagit att vi ska hålla oss inomhus den dagen. Att vi inte ska bry oss om dem. Att vi ska stå tysta. Och jag tänker, att den positionen är den vita, priviligierade positionen. Den åsikten kan bara den ha, vars eget liv inte är direkt hotat av den nazistiska och rasistiska ideologin.

Människor som i vanliga fall talar vitt och brett om ”mänskliga rättigheter” och ”alla människors lika värde”, tystnar plötsligt. De börjar tala om hur komplicerat det är. Och hänvisar till än den ena lagen, än den andra. Som om det helt plötsligt blivit viktigare att följa en lag, än att följa sin inre kompass? Som om våra lagar vore perfekta och ofelbara? Som om de som är satta att tolka och upprätthålla lagen vore sända av Gud själv?

Jag, blond och blåögd, passar in i nazisternas utopi. Min snedögda vän gör det inte. Inte heller min brunhyade eller min lesbiska vän. Därför kommer jag att ställa mig i vägen. Därför kommer jag göra allt som står i min makt för att nazisterna inte ska få sprida hat, hot, skräck och våld i min stad.

Och jag är innerligt och oändligt tacksam för att de kristna samfunden i min stad valt att göra detsamma. Att följa Bibelns uppmaning om att ge främlingar skydd och ”korsa det ondas planer” (Psaltaren 146:9). Att våga visa var de står, när det verkligen gäller.

För det här är inte mer komplicerat än i Bröderna Lejonhjärta. Det finns saker som vi, som kan, måste våga göra trots att det är farligt.

Därför att annars är man ingen människa. Utan bara en liten lort.

JOHANNA LINDER

Frilansjournalist, debattör och en av initiativtagarna till den ekumeniska utomhusgudstjänsten vid Sofiakyrkan i Jönköping den 1 maj.

Läs gärna Johannas tidigare inlägg här.

Rasism/främlingsfientlighet är ämnen som väcker starka känslor och reaktioner. Vad väcks hos dig? Hör gärna av dig med dina tankar och synpunkter genom kommentarer eller i mail till diakoni.se@gmail.com. /Karin och Lotta på diakonibloggen

17 comments on “Annars är man bara en liten lort

  1. Lotte
    april 15, 2014

    Reblogga detta på Lottes blogg och kommenterade:
    Jag har aldrig rebloggat förut, men detta känns viktigt! Kan jag nå en enda människa mer som inte skulle läst det annars så har jag nått ett mål.

  2. kullerbytta
    april 15, 2014

    Tack fina du! Blir väldigt glad och rörd. Tillsammans är vi starka.

  3. stiffe80
    april 16, 2014

    Hej
    Det är sant att man borde gå man ur huse för att motverka detta. Men den som är insatt i det tänkande demonstranter som vill skapa upplopp har vet att ju fler människor som går ut för att motdemonstrera, desto fler kan våldsmakarna få med sig samt gömma sig bland.
    Så ja tanken är rätt och god, men ur ett annat perspektiv så är det mycket bättre att inte visa sig alls. Att inte ge dem den uppmärksamheten samt inte ge dessa våldsmakare som finns på båda sidor chansen att gömma sig.

  4. stiffe80
    april 16, 2014

    Hej
    Du har rätt i sak. Vi borde gå man ur huse för att bekämpa detta. Men tyvärr så vinner alla våldsmakare om vi gör så. Dem demonstranter som reser runt för att bråka och ställa till upplopp vill att så många som möjligt ska gå ut på gatorna. Då kan dem uppvigla folkmassorna att följa dem i kravaller samt att dem sedan kan gömma sig i mängden.
    Så ja man borde motdemonstrera men för att inte ge våldsmakarna och dem andra uppmärksamhet så borde man helt hålla sig borta. Man ger dem inte möjligheten att sprida sitt budskap o man ger dem inte verktygen för att starta kravaller. Och det är så man ska möta all form av demonstration och våld.

  5. Ulrika
    april 16, 2014

    Är det någon gång som man ska ut och demonstrera så är det denna gång! Hela Jönköping skulle gå ut i protest mot detta! Jag tycker också att alla i Sverige skulle gå ut och protestera i sin hemstad som stöd till Jönköping invånare. Jag har aldrig känt att detta med 1 maj är något för mig men i år känns det rätt… Ut och demonstrera med er!!!

  6. diakonibloggen
    april 16, 2014

    Tack för respons! Vi på diakonibloggen är glada att ni läser och tycker till! Det finns lite olika tankar hur vi bör förhålla oss till demonstrationer av det här slaget. Jag tänker så här: en gudstjänst med tema mänsklighet och allas lika värde är inte i första hand en demonstration emot utan en manifestation för. För det som vi tror på som gott och viktigt. /Lotta på diakonibloggen

  7. Ingela Andersson
    april 16, 2014

    Mycket bra skrivet!

  8. Sanna
    april 16, 2014

    Håller med dig Johanna, samtidigt som jag också tänker att människor blir rädda och vill eller vågar inte göra sin röst hörd. Tycker inte att dom ”är en liten lort för det”. Men dom människorna kanske gör annat, som visar var dom står. Som min lilla mamma hon är så rädd, hon skulle aldrig våga vara på stan den 1 maj. Däremot öppnar hon sitt hem för människor, ställer upp, tar diskussioner med väninnor men hon vågar inte demonstrera, hon blir rädd. Tycker det är hotfullt. Vi är alla olika. Men jag vet att de godas tystnad är farligare än de ondas röst…men man behöver inte vara tyst för att man inte är med på något den 1 maj.

  9. Johanna
    april 16, 2014

    Hej alla, och tack för alla intressanta och viktiga synpunkter. Jag är väldigt glad att min text engagerat så många under så kort tid. Först tänkte jag svara er som skriver om ”våldsverkarna” . Det är sant. De finns. Särskilt bland nazisterna. Högerextrema aktivister har flera mord på sitt samvete och antalet misshandelsdomar, knivskärningar och dödshot är svåra att räkna. Sedan finns det också de som tar till våld på vänsterkanten. Det är sorgligt och beklagansvärt, av flera skäl. Jag tror på ickevåld. Jag vill dock inte dra dessa båda grupper över en kam. För mig är det inte samma sak, att hota och skrämma folk för att de har fel hudfärg eller sexuell läggning, som att med våld försöka stoppa dem som gör det, om ni är med på hur jag tänker? Det är min högsta önskan att INGEN tar till våld den 1 maj, inte nazisterna, inte motdemonstranterna och inte polisen. Jag hoppas polisen respekterar dem som vill stå kvar och ropa ut sin avsky när nazisterna marscherar förbi och inte använder tårgas, hästar eller batonger för att hindra motdemonstranter från att utöva SIN demokratiska rätt.
    Sedan ett förtydligande: Ingen ska behöva känna sig som en liten lort så länge hen gör det hen förmår. Vi för alla kampen på olika sätt och måste respektera varandras metoder. Jag skrev ”vi som kan” och syftar då på oss som känner att vi har modet, möjligheten, kraften, tiden, orken. Min text syftar inte till att lägga skuld på någon annan, utan bara till att förklara min egen ståndpunkt. Tack igen, du som läser, tänker och reagerar.
    /Johanna

    • stiffe80
      april 16, 2014

      Hej Johanna
      Vad gäller våldsmakare så är dem tyvärr lika vanliga på båda falangerna, efter exempelvis händelserna i Malmö så är där flertalet vänsterextremister som är misstänkta för grova våldsbrott. Likväl som högerextremister är det efter Kärrtorp. Så dem finns i båda leden. Ser man på vad det är för människor så är dem väldigt lika varandra, det är unga arga män. Sen är det mer slumpen som avgör vilken falang dem sluter sig till. Vad gäller polisen agerande så stödjer jag dem till fullo att man ser till att folket skingrar sig. För att göra en demonstration ska man ansöka om tillstånd, i tillståndet uppger man planerad marschväg. Det är sen polisens uppgift att hålla denna framkomlig och trygg. Motdemonstranterna har inget tillstånd alltså är det fullt rätt enligt demokratiska lagar att dem ska skingras. För rent faktamässigt kräver vi att polisen skulle göra det om det varit omvända roller den 1 Maj. Vi kan inte bara luta oss mot demokratins regler när det är bekvämt, demokratin gäller alla. En av anledningarna att polisen gör som dom gör är att våldsaktivister ofta ”gömmer” sig bland folksamlingar. Så innan ni kritiserar polisen se till att skaffa förståelse för vad som verkligen sker på plats och vad som gör att polisen agerar som dom gör.
      Sen hade jag helst inte sett några demonstrationer alls på 1 maj men nu har vi yttrandefrihet och den måste vi respektera i alla lägen.

  10. Hej alla, och tack för alla intressanta och viktiga synpunkter. Jag är väldigt glad att min text engagerat så många under så kort tid. Först tänkte jag svara er som skriver om ”våldsverkarna” . Det är sant. De finns. Särskilt bland nazisterna. Högerextrema aktivister har flera mord på sitt samvete och antalet misshandelsdomar, knivskärningar och dödshot är svåra att räkna. Sedan finns det också de som tar till våld på vänsterkanten. Det är sorgligt och beklagansvärt, av flera skäl. Jag tror på ickevåld. Jag vill dock inte dra dessa båda grupper över en kam. För mig är det inte samma sak, att hota och skrämma folk för att de har fel hudfärg eller sexuell läggning, som att med våld försöka stoppa dem som gör det, om ni är med på hur jag tänker? Det är min högsta önskan att INGEN tar till våld den 1 maj, inte nazisterna, inte motdemonstranterna och inte polisen. Jag hoppas polisen respekterar dem som vill stå kvar och ropa ut sin avsky när nazisterna marscherar förbi och inte använder tårgas, hästar eller batonger för att hindra motdemonstranter från att utöva SIN demokratiska rätt.
    Sedan ett förtydligande: Ingen ska behöva känna sig som en liten lort så länge hen gör det hen förmår. Vi för alla kampen på olika sätt och måste respektera varandras metoder. Jag skrev ”vi som kan” och syftar då på oss som känner att vi har modet, möjligheten, kraften, tiden, orken. Min text syftar inte till att lägga skuld på någon annan, utan bara till att förklara min egen ståndpunkt. Tack igen, du som läser, tänker och reagerar.
    /Johanna

  11. Michael Johnsson
    april 17, 2014

    Varför ger polisen tillstånd till nazistanstuckna grupper att visa upp sig i vår stad? På arbetarrörelsens dag!! Det är ynkligt och illavarslande.

  12. Så himla bra inlägg! Jävligt trött på människor som bara spyr ur sig massor av tomma ord men aldrig är beredda att kämpa emot förtryck (på olika sätt, alla har olika utrymme för det i sitt liv). Ofta brukar dessa människor dessutom förlöjliga eller kritisera dom som väl gör nåt för att stoppa typ nazismen för att”göra det på fel sätt”.

  13. rostarn
    april 18, 2014

    Tack Johanna!
    Kan bara säga att jag håller med dig i nästan allt. Jaga ut trollen i ljuset. Är jag i Sverige drn 1 maj kommer jag att gå ut tillsamman med antinazisterna.

  14. rostarn
    april 18, 2014

    Reblogga detta på Ur en gubbes huvud och kommenterade:
    Tiden är inne nu!
    Snarare har den varit inne flera år. Men nu är det hög tid! Tid att jaga framtrollen i ljuset. Tid att sluta med surandet och uttryck som ”han är dum, jag vill inte leka med honom.”
    Är vi så fega? Har vi så dåliga argumet? Eller vad är det som gör att vi inte tar debatten med sverigedemokrater och andra extrema rörelser/personer?
    Den 1 maj kommer många av oss att få chansen. Det kommer en högerextrem demonstration nära dig.
    Till fördjupning kan du läsa Allan Bullock, Hitler – en studie i tyrani. Är du inte snabbläsare hinner du nog inte till 1 maj. Men börja! http://www.litteraturmagazinet.se/alan-bullock/hitler-en-studie-i-tyranni
    Glad vår

  15. Pingback: ”Idag är jag stolt medlem i Svenska kyrkan” | Diakonibloggen

  16. Pingback: ”Idag är jag stolt medlem i Svenska kyrkan” | Diakonibloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

@diakoniblogg

  • RT @svenskakyrkan: Under 2016 gjorde Svenska kyrkans diakonala verksamhet 107 843 hembesök och 88 290 besök på sjukhus, äldreboenden, mm. #… 15 hours ago

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: