Att leva med sina ärr

sylvia_roskvist_redJag har väldigt många ärr på min kropp. Olika läkare har behövt sätta kniven i mig ett antal gånger och nu är min kropp ärrad. Det känns verkligen inte roligt att se alla märken. Många gånger har jag skämts över alla outplånliga spår som min kropp bär. Och så ringer Jesu ord ”Du ska älska din nästa som dig själv” i mina öron. Älska mig själv, också min kropp…

Livets omständigheter gör att märken ristas in för alltid i våra kroppar och våra själar, och till slut blir dessa spår en del av oss själva. Jag tror att när vi möter vår historia med allt vad den innebär, accepterar den och kanske till och med omfamnar det som varit, då kan vi också bli hela som människor. Min kropp kommer för alltid att vittna för mig om olika sjukhusbesök, ärren är nu ett med mig. När jag accepterar mig och mitt, då kan jag också acceptera andra med deras historia. När jag älskar mig med alla ärr jag fått av livet, då kan jag också älska andra med allt vad de är märkta av.

Om några månader är det sommar och Beach 14 väntar! Jag tänker stolt vistas där.

Sylvia Roskvist, präst i Svenska kyrkan i Jönköping

Älska din nästa som dig själv. Frågorna och funderingarna kan vara många kring detta tema på diakonibloggen. Har du synpunkter och tankar? Hör av dig till oss på diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta

7 reaktioner på ”Att leva med sina ärr

  1. Tack för en vacker blogg! jag har också märken på kroppen. men de beror inte på sjukdomar utan på grund av misslyckad försök att ta mitt liv. Jag var ung och orkade inte med att vara en mörkhårig och annorlunda flicka i ett samhälle, där rasbiologin var en del av livet.

  2. Hej Carin!
    Det gör mig ont att höra om dina ärr. De märken vi får av livet kan bero på så mycket. Som sagt våra kroppar vittnar på olika sätt om det vi varit med om. Hoppas att du mår bättre idag. Önskar dig allt gott. Vänliga hälsningar Sylvia Roskvist

  3. Tack för att ni delar med er. själv brottas jag med en känsla av vanmakt över mitt åldrande, med alla rynkor. Tycker att jag är så ful att ingen kan älska mej. Jag tycker ibland att jag är så ful, att jag inte vill gå ut. Men så kom era ord till mej, jag är älskad och älskvärd. Ber för att få känna mej så.
    Monica

  4. Hej Monica! Jag blir ledsen över att du inte tycker om dig själv mer. Jag hoppas att du lär dig att uppskatta dig själv. Vänliga hälsningar Sylvia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.