Diakonibloggen

socialt och medialt fokus på diakoni i Svenska kyrkan

Att leva med sina ärr

sylvia_roskvist_redJag har väldigt många ärr på min kropp. Olika läkare har behövt sätta kniven i mig ett antal gånger och nu är min kropp ärrad. Det känns verkligen inte roligt att se alla märken. Många gånger har jag skämts över alla outplånliga spår som min kropp bär. Och så ringer Jesu ord ”Du ska älska din nästa som dig själv” i mina öron. Älska mig själv, också min kropp…

Livets omständigheter gör att märken ristas in för alltid i våra kroppar och våra själar, och till slut blir dessa spår en del av oss själva. Jag tror att när vi möter vår historia med allt vad den innebär, accepterar den och kanske till och med omfamnar det som varit, då kan vi också bli hela som människor. Min kropp kommer för alltid att vittna för mig om olika sjukhusbesök, ärren är nu ett med mig. När jag accepterar mig och mitt, då kan jag också acceptera andra med deras historia. När jag älskar mig med alla ärr jag fått av livet, då kan jag också älska andra med allt vad de är märkta av.

Om några månader är det sommar och Beach 14 väntar! Jag tänker stolt vistas där.

Sylvia Roskvist, präst i Svenska kyrkan i Jönköping

Älska din nästa som dig själv. Frågorna och funderingarna kan vara många kring detta tema på diakonibloggen. Har du synpunkter och tankar? Hör av dig till oss på diakoni.se@gmail.com. /Karin & Lotta

7 comments on “Att leva med sina ärr

  1. carinonnestam
    mars 13, 2014

    Tack för en vacker blogg! jag har också märken på kroppen. men de beror inte på sjukdomar utan på grund av misslyckad försök att ta mitt liv. Jag var ung och orkade inte med att vara en mörkhårig och annorlunda flicka i ett samhälle, där rasbiologin var en del av livet.

  2. Sylvia Roskvist
    mars 13, 2014

    Hej Carin!
    Det gör mig ont att höra om dina ärr. De märken vi får av livet kan bero på så mycket. Som sagt våra kroppar vittnar på olika sätt om det vi varit med om. Hoppas att du mår bättre idag. Önskar dig allt gott. Vänliga hälsningar Sylvia Roskvist

  3. Maria Liljenberg
    mars 13, 2014

    Underbara Sylvia! Det behövs fler som du i vår värld! Kram kram

  4. Monica Johansson
    mars 13, 2014

    Tack för att ni delar med er. själv brottas jag med en känsla av vanmakt över mitt åldrande, med alla rynkor. Tycker att jag är så ful att ingen kan älska mej. Jag tycker ibland att jag är så ful, att jag inte vill gå ut. Men så kom era ord till mej, jag är älskad och älskvärd. Ber för att få känna mej så.
    Monica

  5. Sylvia Roskvist
    mars 13, 2014

    Hej Monica! Jag blir ledsen över att du inte tycker om dig själv mer. Jag hoppas att du lär dig att uppskatta dig själv. Vänliga hälsningar Sylvia

  6. Pingback: Din nästa som Dig själv… | Diakonibloggen

  7. Gud nr 1278
    april 30, 2014

    Vad ä’der det för åkomma du lider av som har ärrat dig så?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Luciadagen med löfte om #ljus #svenskakyrkan I förlängningen av #metoo publiceras idag uppropet #vardeljus utifrån medarbetares berättelser i Svenska kyrkans kontext. Vi vill informera/påminna om att det i varje stift finns kontaktpersoner just för frågor om sexuella övergrepp. Idag börjar vi nytt tema på diakonibloggen.com, om ensamkommande flyktingbarn. #vistårinteut #ensamkommande Bibelberättelsen om fem bröd och två fiskar. Foto: Anneli Diskerud Morken

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: