Diakonibloggen

socialt och medialt fokus på diakoni i Svenska kyrkan

Hoppet som väcktes, släcktes och återvanns

gabbi_litenI över 30 år väntade jag. Att söka mina sydkoreanska rötter. Jag väntade in rätt tillfälle. Möjligheten. Modet. Till slut gjorde jag det bara. Letade reda på adoptionspapperen hemma hos mina föräldrar. Dammade av gulnade ark och gjorde kopior. Motiverade mitt beslut, på svenska och engelska. Och fyllde i blanketter efter konstens alla regler. Tog ett djupt andetag, stoppade alltsammans i ett kuvert, förseglade noggrant och lade på brevlådan.

Drygt 30 dagar väntade jag. Sedan kom ett mail som berättade att det inte fanns några spår efter mina biologiska föräldrar. ”Vi har sökt i alla register men den information som finns i dina papper tar oss inte alls vidare.”

Hoppet väcktes och släcktes. Blott ett ögonblick i sänder. En lång väntan på ingenting. Jag föll på mållinjen. Handlöst mot marken. Blev liggande där, för en stund alldeles ensam, övergiven och utan svar på alla frågor.
gabVem är jag? Var kommer jag ifrån? Men så kände jag blodet rusa igen. Vad jag insåg? Jag är utan svar men inte utan rötter. Och det finns fortfarande ett födelseland att upptäcka. En stad, en kultur, gator att vandra och ny luft att andas. En resa kvar att göra (och vem vet vad jag hittar på vägen?).

Jag reste mig från marken, på darriga ben och med skrubbsår på knäna och i hjärtat. Jag plåstrade om mig så gott jag kunde och promenerade ut i tidig vårsol. Det gör ont när knoppar brister och jag vet varför våren tvekar. Men jag vågar tro att det blommar när sommaren till sist kommer.

Gabriella Fäldt

Temat är hopp! Har du synpunkter och funderingar, kommentera nedan eller maila diakoni.se@gmail.com.

4 comments on “Hoppet som väcktes, släcktes och återvanns

  1. Nina
    april 14, 2013

    Tänk vad olika det är. jag är också adopterad och har ingen längtan efter att söka mina rötter, och har aldrig haft. Har däremot vänner som har gjort det och som är politiskt aktiv för att driva frågor som rör adopterades rätt t dubbelt medborgarskap osv. I vilket fall, lycka till med din framtida resa.

    Med vänlig hälsning, Nina Åkerlund

  2. Pingback: Det sista som överger oss | Diakonibloggen

  3. Pingback: En sen eftermiddag står jag i kön till kassan i en matbutik | Diakonibloggen

  4. Pingback: Att inte behöva bli ifrågasatt – trots allt | Diakonibloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on april 14, 2013 by in Hopp and tagged , , , , , .

@diakoniblogg

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: