Förbön i påsktid

Bön i Stilla Veckan – av diakon Lena Sjöberg

bild-85O Gud,
Kan det vara så, att berättelsen om Jesus Kristus har med mitt liv att göra? När mitt liv möter ditt liv händer det något inom mig. Det frusna lossnar. Ibland kan jag äntligen gråta.

O Gud,
Kan det vara så att du går före mig i mitt lidande? När jag vrider mig i ångest i mitt eget Getsemane, finns du redan där. När jag snyftar: Ta kalken ifrån mig! känner jag din närhet. När jag inte kan säga: Ske din vilja, viskar du orden i mitt hjärta.

O Gud,
Kan det vara så att du bär ditt kors bredvid mig, att det är din skugga jag ser när jag kämpar med mitt eget? När jag genomborras av smärtan, är det din röst jag då hör? Den som lovar: Redan idag ska du vara med mig i Paradiset?

O Gud,
När jag ger upp och allt blir svart, är det till dig jag då överlämnar min ande? Är det du som tar emot mig i det djupa, svarta? Är det dina händer som bär mig, din famn som vaggar mig? När bara tystnaden omger mig, finns du ändå där?

O Gud,
Är det du som vältrar undan stenen så att ljuset kommer in? Är det du som plötsligt står framför mig och säger mitt namn? Är det du som bryter brödet, delar livet, får det att brinna igen i mitt hjärta?

O Gud,
Jag möter ditt ansikte i Jesus Kristus och när jag vandrar med honom förstår jag mitt eget liv. Jag lägger allt som är jag; det svarta, det ljusa, det bittra, det ljuva i dina händer. Ta emot det, du som bär allt.

Amen

Vill du läsa/be fler böner så hittar du det här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.