Diakonibloggen

socialt och medialt fokus på diakoni i Svenska kyrkan

Behövs kyrkan?

BA03CEF6-2FDA-450C-8CE1-F4D930013A7FHäromdagen skrev krönikören Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet om kyrkan i USA och Sverige. Om svenska kyrkan skriver hon att vi stoltserar med 6,5 miljoner medlemmar men att de flesta är tvångsanslutna sedan födseln och att dessa medlemmar dessutom tvingas betala skatt och kollekt. Hon nämner präster som inte får ur sig något originellt på dop och bröllop och att vi visserligen gör en del andra bra saker som vi tar bra betalt för utan att vara bäst på det. Som jag tolkar det menar hon att vi får för mycket pengar i proportion till det vi gör, att vi existerar utan att jobba för det, att vi finns utan att behövas.

Det här gjorde mig både en aning ledsen och fundersam. Det är inga nya tankar hon luftar – jag har hört det förut – men något gjorde att jag ville sätta mig ner och skriva ner mina egna reflektioner kring det hela. Finns det ett behov av kyrkan i Sverige idag? Fyller det vi gör ett behov hos de personer vi möter?

Jenny Nordberg belyser ett problem som finns i kyrkan och det är viktigt – många är med utan att aktivt ha valt det. Om det är för att historien har ”tvingat folk” in i den eller om det är för att man inte reflekterat över det – oavsett vilket har hon rätt där. Kyrkan är inte intresserad av att ha medlemmar som å sin sida inte är intresserade av våra verksamheter eller inte delar våra värderingar. Däremot välkomnar vi alla till våra lokaler, vare sig man är troende, icke troende eller av en annan trosinriktning. I många av våra kyrkor idag kommer det till exempel muslimer som tycker att våra verksamheter som byggs på en troendegrund fyller en viktig del i deras liv, vare sig det gäller öppen förskola, föredrag eller soppluncher med mera.

Jag skulle, utan att gå in i en konflikt, vilja lyfta något som i princip helt utelämnas i krönikan. Genom undersökningar (som gjorts av bland annat Jonas Bromander som forskar om kyrkotillhörighet med mera) har man sett att många är medlemmar i svenska kyrkan och betalar avgift för att man ser att ens medlemspengar går till något gott. Och däri finns essensen; att vi gör diakonala insatser som räknas som något gott, det är det som visar vad kyrkan står för, menar jag! Predikningar kan man höra många utan att få sig ett ord som träffar en i hjärtat. Om man går i kyrkan endast på förrättningar som bröllop, dop och begravningar är det väl oftast många liknande saker man får höra och kanske blir det slentrianmässiga ord som yttras istället för ”jackpot” som det står i krönikan. Ordet är viktigt och ska inte förglömmas men kyrkan är SÅ MYCKET mer än prästernas predikningar på söndagen. Kyrkan bedriver diakonal och social verksamhet och i princip allt vi gör genomsyras av detta! Jag kan inte heller komma på särskilt många av dessa verksamheter som är avgiftsbelagda. Tvärtom får man ofta komma trots att man inte är medlem – det är det som är diakoni! Visst är vi behövda?

Taize-05 Mathias 041Jag var på en kurs i veckan där jag fick upp ögonen för alla verksamheter vi gör i kyrkan och jag vill ge några exempel på de verksamheter som genom sin existens ger människor runt om i våra församlingar gemenskap, trygghet, meningsfullhet, ett sammanhang, andlighet, hjälper till förändring och utveckling och mycket mera! Många gånger kan det hjälpa människor med knaper ekonomi men också på de många andra plan där livet i övrigt kan vara knapert. Här får människor vara, här får man växa, man får synas, man får en plats! I våra verksamheter ryms soppluncher, promenadgrupper, pilgrimsvandringar, retreater, gudstjänster, andakter, växa-i-tro-grupper, körer, öppen förskola, meditation, stödsamtal, familjerådgivning, barngrupper, ungdomskvällar, krissamtal, hembesök, trädgårdsgrupper, flyktinggrupper, läxläsning, sorgegrupper, stresshantering, föreläsningar, arbetssökande-grupper, ekonomisk rådgivning, underhållning, caféer och second-handbutiker med mera med mera!!! Till detta går kyrkoavgifter och ibland kollekt. Väldigt många gånger går kollekten till andra verksamheter som inte är kyrkoanknutna tex. anhörigföreningar, kvinnovärn med mera. Om dessa verksamheter inte fyller ett behov skulle det inte finnas folk där men det gör det! Så visst är vi behövda! Men om många i likhet med Jenny Nordberg undrar om vi är behövda är det kanske så att vårt vardagsarbete inte syns tillräckligt mycket. Existerar vi för mycket i det dolda eller vad är det som brister om behovet för vår existens är ifrågasatt?

Läs mer kommentarer och tankar kring krönikan på Kyrkans tidning, Ärkebiskopens blogg och på twitter.

Åsa Jansdotter, diakon i Boo församling, Stockholm

Foto: Lund stifts bildbank och Mathias Eiderhed

Har du funderingar och synpunkter kring temat, kommentera nedan eller maila diakoni.se@gmail.com.

One comment on “Behövs kyrkan?

  1. Pingback: Den dubbla goda effekten | Diakonibloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: