Diakonibloggen

socialt och medialt fokus på diakoni i Svenska kyrkan

Utmattningsdepressionssyndrom

Skärmavbild 2013-01-14 kl. 22.35.59Vi hör om, läser om, drabbas av och möts i samtal kring DET. DET har olika namn – gå in i väggen, utbränd, utarbetad med mera. En ny folksjukdom, ett tecken på stress i samhället, för höga krav och så vidare. Teorierna kring syndromet är många. Oavsett orsak väljer vi att våga prata om det. Vi tror, precis som Anna tidigare skrev i ett inlägg, att ju mer vi delar, ju mer vi vågar öppna upp för olika ämnen, desto mindre ensamma blir vi. Mindre ensamma med de olika tankar, grubblerier och/eller sjukdomar som vi bär med oss i vår egen kappsäck.

Om det är något som vi vill och önskar så är det just detta; att kyrkans olika digitala – och analoga – rum får bli platser där vi vågar mötas, allt för att om så bara för en kort stund få känna oss lite mindre ensamma.

Nedan följer en dikt av Maria Liljenberg som sätter ord på tankar kring just utmattningsdepression.

Uttmattningsdepressionssyndrom
Hejdlöst långt ord
Ord med brett innehåll
Innehåll som förbryllar
Förvånar
Fascinerar
Fängslar

Utmattningsdepressionssyndrom…
Hejdlöst lång tid
Tid som blir dagar
Veckor
Månader
År

Utmattningsdepressionssyndrom…
Hejdlöst långt förlopp
Förlopp som stress
Sömnstörning
Saknad
Sårigheter

Utmattningsdepressionssyndrom…
Hejdlöst många möten
Möten med läkare
Beteendevetare
Försäkringskassa
Sjukgymnast

Utmattningsdepressionssyndrom…
Hejdlöst många samtal
Samtal med förstående
Oförstående
Släkt
Bekanta

Utmattningsdepressionssyndrom…
Hejdlöst lång process
Process med nya infallsvinklar
Infallsvinklar som väcker
Varnar
Varslar
Visar på nytt liv

Utmattningsdepressionssyndrom…
Hejdlöst knepig kropp
Kropp som krånglar
Krämpar
Kostar
Kommer

Utmattningsdepressionssyndrom…
Hejdlöst många tankar
Tankar som slåss
Äter
Läker
Tystnar

Utmattningsdepressionssyndrom…
Hejdlöst kämpig kamp
Kamp för tillvaron
Framtiden
Existensen
lilla mig

Maria Liljenberg

Detta är ett inlägg under temat Diakoni – men hur? Har du tankar och funderingar, maila oss gärna: diakoni.se@gmail.com eller kommentera nedan.

5 comments on “Utmattningsdepressionssyndrom

  1. Gull-Marie J Mare
    februari 15, 2013

    Denna dikten stömmer pricis in på vad som händer och hur man upplever sin sitution när DET händer som alla pratarom.

  2. Anne-Maarit Brandt
    februari 23, 2013

    Utmattningssyndrom! Man kan faktiskt bli utmattad om inte ens tillgångar tas tillvara och om händerna bakbunds, så att säga. Diakonin är att leva i nuet och med var och en som behöver oss JUST NU. Därmed inte sagt att inte allt det andra är också viktigt, men viktigast är att varje diakon kan utföra sitt jobb och sitt kall med de gåvor Gud har gett just för henne/honom. Får man inte göra det så är man på fel plats och risken för utmattningsdepressionssyndrom infinner sig. Klara besked från KH och KR vad de förväntar sig av diakonen!

  3. diakonibloggen
    februari 23, 2013

    Tack för kommentarer! Maria har fångat något viktigt i sin dikt och satt ord på känslor som många kan känna igen sig i. Vi som jobbar i kyrkan har ibland ganska otydliga (eller i värsta fall obefintliga) arbetsbeskrivningar. Samtidigt finns det en fördel i att ha ett fritt arbete i den mån att man ibland har möjlighet att ägna sig särskilt åt ett behov som ”dyker upp”. Här finns väl egentligen flera diken. Det lättaste att falla i är kanske det att vara helt ”ostyrd” så att arbetsfältet ter sig oändligt och man vill eller förväntas göra ”allt”. Att ha tydliga direktiv från ledningen och ha en ordentlig arbetsbeskrivning borde vara en självklarhet. /Lotta, diakonibloggen

  4. Maria Liljenberg
    februari 23, 2013

    Tack för alla tankar!

    Gull-Marie… visst är det märkligt att trots den mångfald av orsaker till att någon går in i den berömda tillståndet så kan vi känna igen oss i varandra. Jag tänker att det är viktigt att prata om orsakerna, symptomen, eftervärkningarna och det stora arbetet att komma tillbaka, som en annan människa med nya perspektiv. Nehemja bok har mycket att lära oss i restureringsarbetet av kropp och själ för att skydda vårt innersta, det viktiga: kärnan, själen, självet, anden, självkänsla och självförtroende som är vårt ”tempel”. Vi behöver hjälp av många olika arbetsgrupper och arbetssätt.
    Det leder in mig på de andra två kommentarerna: ibland tror jag inte att det hjälper med arbetsbeskrivningar och tydliga ramar, men de kanske kan underlätta för en del. Ofta hör jag människor som blivit utbrända uttrycka sin förvåning över att ingen runt omkring dem blivit just förvånade när kraschen är ett faktum, vilket den utbrände faktiskt ofta själv blir, eller kanske snarare chockad än förvånad när han/hon står där med diagnosen i handen. Det är som att försöka bromsa ett x2000 i full fart och det är bara en krasch eller en observant förare som kan få hejd på eländet.
    Däremot är jag övertygad om att det finns en väg tillbaka – om än lång – och med en medveten, utbildad förare vid styrspaken så kan vi snart tuta vidare för att göra våra uppgifter som vi är kallade till….. Min farmor sjöng en sång som gick ungefär så här… Med Jesus vid rodret kan jag le mitt i stormen…. Om vi istället för att både försöka köra racerbil i skogen ensam sätter Jesus som kartläsare så blir det förmodligen både bättre och roligare… framför allt kommer vi nog längre än vad vi gjort om vi kört själva…
    Lycka till med era färdvägar!
    Gud välsigne er! /Maria Liljenberg

  5. Pingback: Glömd på jorden utav alla, men mind av herden som mig kallar | Diakonibloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

@diakoniblogg

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: