Att våga möta en annan människa kan vara det svåraste som finns. Det kan också vara ganska enkelt. Vi människor finns i alla färger och former och med miljoners olika personligheter och säkert ännu fler sinnestämningar. Hur vet man att man bemöter någon annan rätt? Personligen tror jag att man har allt att vinna på att vara öppen och lyssnande, och av personlig erfarenhet vet jag att det inte är så lätt.
När jag läser ”diakonibloggen” blir jag varm av människors mod och klokhet att berätta om sin utsatthet. Jag tror att vi är många som ryser igenkännande och gläds över att vi talar om svåra saker med varandra istället för att hålla sina tankar inombords. Själv har jag erfarenhet både av att hålla inom mig och att få dela med mig med andra. Jag blev våldtagen som tonåring och höll det inom mig i över tio år. Några missfall under de mest barnatörstande åren var inte heller något man talade om. Jag har kommit fram till att försöka ”våga tala om mer än man törs”.
Min styvdotter dog i en lungsjukdom för dryga fem år sedan. Vi hade anat att det skulle sluta så en längre tid och försökt att förbereda oss. Inget blev som jag trodde. Jag tror inte längre att det går att förbereda sig på när världen rämnar. De flesta i vår närhet vågade inte prata med oss om vad vi upplevde. Det var kanske för hemskt för dem att föreställa sig. Hur som helst snubblade vi över en notis om en sorgegrupp i vår lokala kyrka. Där träffades vi, en präst, en diakon och två familjer i sorg. Vi var den ”första” sorgegruppen i vår församling och jag minns att vi var väldigt olika eftersom den andra familjen hade förlorat en äldre man plötsligt och vi en trettonåring efter lång sjukdom, men jag minns värmen och att någon vågade lyssna, fråga och finnas till.
I dagens snabba och egocentrerade samhälle finns inte platsen för lyhördhet, värme och stöd, men i kyrkan finns det naturligt.
Jag brukar säga att jag är en ”sucker” för välsignelsen. Det är det här fina med att:
”Herren välsignar dig och beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.”
Anna Anell, kommunikatör
Detta är ett inlägg under temat Diakoni – men hur? Har du tankar och funderingar, maila oss gärna: diakoni.se@gmail.com eller kommentera nedan.
Lämna ett svar